Härmed gör jag min entré i bloggvärlden. Jag har följt med en del bloggar i ett par år, mest kak- och bakbloggar. Nu har jag varit mammaledig i nästan fyra veckor och för att gå tiden att gå fortare, började jag testa lite recept den här veckan.
Det började med en kinuskitårta, som var ett experiment på många sätt. Jag testade en ny botten, en ny fyllning, och så var det första gången jag kokade kinuskiglasyr. Ja, och så testade jag att göra mönster i grädden på kanten med en skrapa (Koristeraappa på finska. ) Ingen bra idé att placera kakan på ett fat med kanter för detta ändamål. Kakan var också för låg för att ränderna verkligen skulle synas. Fyllningen var god, med jag borde ha låtit krämen kallna, innan jag rörde i den vispade grädden. Och en idé är att blanda i en del av kinuskin i fyllningen, istället för att breda den under samt att röra i lingonen, och ordentligt med lingon, för att balansera sötman. Bottnen var också god, men det är krävande att få en tårta med rulltårtsbotten rak och fin. Nu blev ytan väldigt ojämn. Låter man bli att ha kinuski i fyllningen, kan man ju fylla tårtan och ställa den kallt med ett skärbräde e.dyl. som tyngd, så blir den kanske rakare. Receptet på bottnen var ur Kevytkeittiön leivontakirja och fyllningen och kinuskiglasyren från
Pullahiiris blogg.
Nästa i tur var maränger i mikron, eftersom jag hade lite överbliven äggvita från vaniljkrämen till tårtan. Så hade jag också florsocker med jordgubbssmak som jag haft i skåpet i evigheter, så jag tänkte använda upp båda nu. Blandade så mycket äggvita i florsockret att jag fick en deg som gick att forma för hand. Sen rullade jag små bollar som jag lade mycket glest på ett bakplåtspapper i mikron och gräddade på full effekt i två minuter. De flöt ut väldigt mycket och blev nog torra, men sockerhalten är kanske koncentrerad jämfört med vanliga maränger. Det är nog som att äta socker med sked. Jordgubbsaromen i sockret är ju också allt annat än naturlig.
Sedan ett halvår tillbaka ungefär har jag regelbundet bakat sydafrikanska skorpor, som kallas beskuit på afrikaans (rusks, alltså skorpor på engelska). Fick receptet av en sydafrikansk vän och har också blivit bjuden på dem de två gånger jag varit i Sydafrika. De hör till kulturen. Man har alltid beskuit i skåpet. De är ganska hårda och idén är alltså att man doppar dem i té eller kaffe. Nu var det alltså dags att baka en ny sats, vem vet när jag får tid att baka näst?
Idag kände jag mig inspirerad att baka bröd, för att fylla förrådet i frysen. Och när nu en gång ugnen skulle värmas, tänkte jag testa ett par mjuka kakor så länge degen till brödet jäste. Det blev en surmjölkskaka från Kevytkeittiön leivontakirja...
...och Farmors chokladkaka ur Sju sorters kakor.
Surmjölkskakan var helt ok, lite svampig konsistens, och smakar ju som vilken kryddkaka som helst. Läste att man kan byta ut kryddorna mot kakao, ska testa det nångång, och man kan också använda hälften graham och hälften vetemjöl. Lättlagad är den ju, och äggfri.
Chokladkakan blev ganska...intressant. Jag kom efteråt på att jag använt 2 dl för lite mjöl. Och dessutom läste jag inte beskrivningen på tillredningen särskilt noga heller, utan blandade ingredienserna i den ordning man i allmänhet bakar mjuka kakor, alltså vispar ägg och fett, vispar ner äggen och sedan de torra ingredienserna omväxlande med vätskan. Nå, här borde man ha kokat upp mjölken, sockret och kakaon först. Trots allt gick kakan att äta och min man tyckte den var riktigt god! Jag fick grädda den i minst 30 min längre för att den skulle stelna. Men den gjorde det till slut och gick sen t.o.m. att skära i när den hade svalnat. konsistensen är som nån slags anglo-amerikansk pudding, inte som kladdkaka. Så kan det gå när man försöker baka två kakor samtidigt. Får testa receptet igen nån gång, och göra rätt då!
Min surdegsrot hade tyvärr blivit dålig, märkte jag för en vecka sedan, så det blev att baka med jäst. Jag bestämde mig för att laga jästbröd enligt receptet på påsen till jästbrödsmjöl. Bytte dock ut en del av mjölet mot krossade pumpakärnor, och fick i alla fall tillsätta mera vatten 1-2dl, trots att jag använde 20 g mindre mjöl än i receptet. Det blev nog ett riktigt gott bröd, mjukt och med tunt, mjukt skal. Undrar vad det beror på? Bröden jag bakat på sistone med surdeg har alltid fått en knaprig och lite tjockare skorpa. Ett par skillnader är åtminstone, att surdegsbröden varken innehållit fett eller socker, och så har de lagts in i en hetare ugn. Nu var den kanske 225 grader när jag lade in bröden och så tog jag ner till 200 genast. Men båda varianterna smakar gott.
Mysliburken var också nästan tom, så jag passade på att rosta mera, när ugnen som sagt var varm. Använde fyrkornsflingor, pumpakärnor, blandade nötter (Rainbow), sesamfrön, solrosfrön, vetekli, havrekli och russin. Ja, russinen rostade jag förstås inte.
